Godis för ögat...

Den 20 november fortsatte vi vår färd söderut längs västkusten. Vårt första stopp var en välkänd turistattraktion, Punakaiki Panncakes. Det var pannkaksformade stenar som låg på varandra och bildade klippor.

När havets vågor rullade in mot klipporna blåste det upp vattenånga ur håligheterna (blowholes) och vattenströmmen var mycket stark mellan klipporna.

Vi fick också några delfiner simma en bit ute från klipporna!

Från Panncakes fortsatte vi söderut och fick uppleva hur vädret kan ändras här på västkusten. Varmt och soligt ändrades till hett och mulet och till sist till ösregn, så vi körde vidare till staden Greymouth. Det var riktigt dåliga vädret fortsatte också nästa dag så vi bestämde oss för att campa på gården av ett backpacker hostel och fick därmed använda deras utrymmen och framför allt, vara inomhus. Hostellets biljardbord var ett plus i kanten, tyckte Thomas :) På kvällen testade vi stadens gym. Frida var på Body combat och kickboxades. Dessutom lurade hon Thomas att fara på cirkelträning, det var tungt!

 

Följande dag (22 november) hade vädret klarnat upp och vi fortsatte vår färd. På eftermiddagen utforskade vi Woods Creek Track, vilket var en fornlämning från guldrush tiden här på västkusten. Stigen tog oss in i en mycket vacker skog och där fick vi också gå in i en lång mörk tunnel, precis som guldgrävarna gjorde.

Vi anlände därefter till den lilla staden Hokitika och övernattade på en DOC campingplats vid Lake Mahinapua. Vi fick också vår första skymt av de snötäckta bergstopparna på södra ön.

DOC eller Department of conservation är en beundransvärd statlig organisation som upprätthåller campingplatser, vandringsleder, fornlämningar m.m. runt om på Nya Zeeland. Charming Creek Track, som vi berättade om i föregående inlägg och Woods Creek Track, var fina exempel på DOC's arbete. Campingplatserna ligger ofta på grönområden och är rena och välbehållna och kostar vanligen bara motsvarande 4€ / person.

Morgonen därpå besökte vi Hokitikas marknad innan vi tog oss vidare till ett äventyr ute i vildmarken. Vi körde först ca 20 km innåt landet från Hokitika till Lake Kaniere. Därifrån fortsatte vi 10 km längs en grusväg tills vi kom fram till en stor järngrind. Vi öppnade grinden, så som i Rasmus på luffen och körde två km igenom en kohage tills vi kom fram till en punkt där vägen hade rasat ihop p.g.a. erosion.

Därifrån fortsatte vi till fots längs en flodbädd tills vi kom fram till Cesspool.
 

Thomas ute på Cesspool hängbron

Kristallklart vatten

Det var så vackert och fridfullt och bestämde oss för att övernatta här in the "middle of nowhere".

Kaffe och kladdkaka, nami nami! :)

Nästa morgon körde vi tillbaka till Lake Kaniere. Här tillbringade vi några timmar i lugnet. Thomas tog en joggingtur medan Frida lade sig ner i gräset och läste en bra bok. I närheten av sjön fanns också ett vackert vattenfall, Dorothy falls. Vattnet var rent, men hade en gulbrun färg.

Hokitika Gorge var vårt nästa stopp. Det var en flod med turkosfärgat vatten omringad av stora vita stenar och klippor. Frida tyckte att det var resans höjdpunkt (hittills), simple beauty!

Som ni ser så kan vattnet skifta i en hel del olika färger här på Nya Zeeland...

Sedan åkte vi tillbaka till Hokitika på pizza!

Fler bilder finns här: http://goo.gl/qKFr0T

Frida & Thomas

Öl, slagsmål och en kall dusch...

Då va det igen dags för nästa drag, sa schackspelaren. Den 17e november körde vi från Lake Rotoiti till västkusten och staden Westport (kolla kartan i slutet om ni vill ha en geografisk överblick). Det regnade hela dagen så det var ypperligt att förflytta sig lite. Westport var en ganska grå stad och erbjöd inget speciellt för turister, ja, förutom ett ölbryggeri som blev stadens "must do-attraktion".

På vägen till Westport, bilden dedikeras till pappa Bengt :)

Följande dag hade också en grå början men lyckligtvis klarnade det upp till eftermiddagen. Frida hade några diabetesärenden att uträtta. Lite information för diabetiker och andra intresserade: För att få ut insulin här på Nya Zeeland behöver diabetikern ha ett recept utskrivet av en lokal läkare. Så, Frida gick till närmaste hälsostation. Läkarbesöket + receptet kostade runt 100 $NZ (runt 60 €), 5 insulinpennor + 6 ampuller kostade runt 400 $NZ (250€) Kela ersätter väl en del retroaktivt. I Finland hade jag (Frida) kommit undan med 3 €, elämä on... :)

 

Under tiden som Frida anstallttade med diabetesärenden passade Thomas på att utforska staden ölbryggeri, West Coast Brewery.  Bryggmästaren berättade bl.a. om bryggningsprocessen och ingredienserna. Mycket intressant, tyckte Thomas. Under touren fick besökarna smaka på några olika ölsorter.
Vi hann också ta en sväng ut till havet där vi såg massor med "drift wood". Man lär kunna ansöka om tillåtelse för att göra upp en egen brasa på stranden.

 På eftermiddagen sökte vi oss ca 10 km utanför Westport till ett ställe kallat Cape Foulwind. Saken är den att en fyr med närliggande sälkoloni är områdets "turistfälla". Vi besökte aldrig turistfällan utan tog oss i stället till Gibson Beach som var lite av en bortgömd strand, bara en km därifrån. Hit kan man komma bara vid ebb (lågvatten). På stranden möttes vi av häftiga äggformade stenar utspridda lite här och där samt ett litet vattenfall. För att komma vidare fick vi gå genom en tunnel och hoppa på skärgårdsstenar, sådana som finns i Saltkråkan.

Till sist kom vi fram till en liten sandstrand med en "naturlig dusch". Det var vatten som rann ner från den höga klippan. Thomas tog en snabb dusch innan vi återvände tillbaka till parkeringen. Detta var en mycket trevlig och mångsidig strandpromenad!

Gibson Beach

Här ute på landsbyggden finns också en liten charmig restaurang. Innan sovdags gick vi dit och tog oss en bit kvällsmat och spelade lite biljard. Ägaren Derek satte sig ner brevid oss och det tog inte länge innan vi kände oss som hemma. Han bad oss komma tillbaka nästa morgon på en kopp kaffe trots att restaurangen var stängd, vilket vi förståss kunde gå med på. :) Derek och de andra människorna runt omkring var mycket hjälpsamma och gav oss goda råd! Derek lät oss också övernatta gratis på hans gård. Vi stormtrivdes på denna vackra och lugna plats med dessa människor!

Derek & Thomas vid Star Tavern

Vi träffade också på dessa varelser, fåglar som kallas Waka. Dessa fåglar är inte blyga och lär kunna hoppa in i bilen för att stjäla vad de råkar få tag i. Vi delade med oss av en liten skinkbit när vi höll på att packa in grejerna i bilen, vilket ledde till en kamp om födan.

Ibland lyckas dethär med naturfotografering, eller så hade vi bara jäkla tur! :)

Före vi lämnade Westport hann vi också göra en dagsutflykt till Charming Creek ca 35 km norrut. Charming Creek är en historisk vandringsled längs ett gammalt järnvägsspår vid en flodbädd. Spåret hade fungerat som transportled mellan en kolgruva och havet. Dessutom fraktades timmer ut från skogarna med ett ånglok, tills verksameten upphörde på 1950-talet p.g.a. olönsamhetsskäl. Under promenaden gick vi bl.a. förbi olika fornlämningar, genom tunnlar, förbi ett vattenfall och över en hängbro.

Såhär har vi förflyttat oss under tiden 14-19 november, dvs under de två senaste blogginläggen.

Ca 550 km blev det...

Bildsamlingen från västkusten finns här: http://goo.gl/vF9zIo

Ps. Kanske det inte var riktigt så dramatiskt som bloggrubriken utlovade? :)
Frida & Thomas

A short stop at the mountain top, och en hälsning!

Vår nästa destination var Lake Rotoiti vid 'Nelson Lakes national park'. Denna gång var det ljust och klart när vi körde Takaka Hill Road tillbaka över bergen mot Nelson. Vid stannade vid några platser under bilfärden för att vädra kameran.

Harwoods lookout - ni kan också se serpentinvägen vi kämpade oss upp för med vår kära Nissan.

Skillnaden är som natt och dag, som man brukar säga...

Hawke's lookout

Ibland kan man stöta på frukt-, grönsaks- och äggstånd längs vägarna på Nya Zeeland, fantastiskt! Den här gången stannade vi för att köpa med oss en påse äppel och en påse päron. Det är färska produkter, direkt från producent till konsument, 2 kg frukt för motsvarande 1,20€. Pengarna sätts i en låda, kallad 'honesty box', eftersom där inte finns någon personal. Nedervetilborna är väl bekanta med fenomenet, eftersom de har 'he tomaat automaate'. Eller gick det som med söndagsskolan i Tziisk? :)

Den 16 november anlände vi till vår destination, glaciärsjön Rotoiti. Före ankomsten fick vi se kullar som var heltäckta av Kowhai, som lär vara Nya Zeelands inofficiella nationalblomma.

Kowhai blomning

Vad Frida inte visste då var att Mannen i sitt stilla sinne hade planerat in en krävande (Thomas tyckte det var ganska lätt), men ack så vacker dagsvandring upp till toppen av Mount Robert. Såhär såg den knappa 10 km långa vandringen ut:

Vandringen gjordes motsols. Kom ihåg att solen går "fel väg" här på södra halvklotet!

De första två timmarna gick vi uppåt. Vi tog en lätt lunch uppe på toppen, innan vi började vandra neråt. Vyn över sjön och landskapet var fantastisk!

Nästan uppe på toppen...

Vägen ner bjöd på en mörk och mystisk skog, på engelska kallad "Beech forest" dvs "Bokskog". Detta var den mest intressanta skogen vi sett här hittills!

Efter dryga fyra timmar var vi tillbaka vid parkeringen efter en utmärkt dagsvandring. Hade det varit molnfritt skulle det ha blivit en full tiopoängare!

Sena eftermiddagen spenderade vi vid ett campingområde nere vid sjön.

Frida på campingens bryggan ute vid Lake Rotoiti

 
Den här natten gjorde vi en "hide in the bush"-övernattning. Före det fick vi beskåda en fin kvällshimmel.

Kvällsvy över byn St Arnaud nära Lake Rotoiti

Bildsamlingen från de senaste dagarna finns här: http://goo.gl/mLboQ2

// Frida & Thomas


Sist men inte minst...
Kusin Anna Granberg! Idag skålar vi för dig! :)

Vardagen med Frida Duudson...

I detta inlägg tänkte vi berätta lite om hur vi lever och "är" här på Nya Zeeland. Trevlig lässtund! 

Det var en gång en solig dag på Nya Zeeland... och POFF , så var den slut. 

Vädret är vår närmaste vän men också vår fiende här på ön. Efter en fin dag ute vid havet ser vi moln närma sig med storm steg och det tar inte länge innan kylan hälsar på - trots utlovat fortsatt solsken av meteorologerna (13 november). Det är sånahär dagar vi passar på att "bara vara ledig, ledig, ledig. Bara sitta brevid, brevid, brevid. Inte göra nånting, nånting alls...". Eller vi brukar nog göra en hel del trots allt, men på ett annat sätt. Vissa dagar förflyttar vi oss 150-200 km, men just den här dagen förflyttade vi bilen bara ca 2 meter för att få lite bättre vindskydd.

Gott om tid, det är en av de stora fördelarna vi har här på Nya Zeeland. När det är vackert väder så passar vi på och utforskar. När det är sämre väder, well, så väntar vi en dag eller två tills det blir bättre! Om man skall se hela Nya Zeeland på tre veckor så har man antagligen ett tight dagsschema. Då kan det vara att man blir tvungen att se Cape Farewell när det regnar spikar, eller alternativt se det nästa gång man reser hit. Det är trots allt bara 16 000 km från Finland. Såna problem har inte vi, vi har andra utmaningar istället... Tänk om kexen tar slut!?

Våra top-5 utmaningar:

- Skaffa is till vårt kylskåp - is finns att köpa i nästan varje matbutik runtom i landet och håller maten kall i 2-3 dagar.
- Hitta en varm dusch och toalett - för att få en varm dusch tar vi in på camping eller besöker en simhall.
- Leta reda på ett tryggt och lugnt övernattningsställe.
- Hålla ordning på våra saker och få allt placerat på rätt plats i vårt hem, det blir snabbt kaos.
- Förbereda maten vid dåligt väder - ibland gör vi det enkelt och besöker kaféer eller restauranger för take away. Det finns billig snabbmat här, exempelvis pajer, fish and chips och friterad lasagne. Glass är billigt och supergott!


Vårt rullande hem

Så var det dags att ta en titt in i vårt hem. Kom in bara men ta gärna av dig skorna, eftersom Frida Duudson städar bort sanden ur bilen varje morgon för att undvika sand mellan skinkorna.

Detta är vårt kök och skafferi. På preseningen har vi lite köksprylar, ett torrlager, en kyllåda, en gaskokare med ett patenterat vindskydd (pafflåda utan botten). Vi har också ett vattenförråd med en kapacitet på knappa 10 liter.

Här ser ni huset från bakgården. I den nedre våningen ser ni klädskåpet (till höger) samt hjälpköket med förvaringsutrymme (till vänster). Som ni ser har vi också ett tak som går att vika upp, mycket praktiskt t.ex. under regniga dagar. Ute på balkongen (det nerfällbara bordet) ser ni en förvaringslåda som vi män inte förstår oss på. Krämer, salvor, smink, balsam, nagellack och Gud vet vad... Mannen klarar bara av att hålla reda på en produkt, schampo. Trots det har Thomas redan lyckats slarva bort två schampo flaskor. Det är ju en talang i sig själv. Nuförtiden så blir schampoot portionerat i mindre flaskor, bara för att minimera bortfallet i dessa ekonomiska spartider.

I över våningen har vi vårt kombinerade sovrum och vardagsrum, ni vet ett sådant där man inte har någon vägg imellan. På väggarna har vi hängt upp olika saker som behövs nu som då, t.ex. en batterilampa eller chips. Klädnypor har nuförtiden en central roll i våra liv.

Uppe i taket har vi monterat vår hemmabio med 'Dolby Surround 1.1- ljudåtergivning'.

I främre delen av huset finns ett utrymme vi spenderar ganska mycket tid i vissa dagar. I mitten finns en laddningsstation med tre uttag kopplade till en inverter, en mycket lönsam investering!

Aktiviteter och dagssysslor

Ett ganska litet och trångt hem tycker ni kanske? Visst känns det så ibland, men vi spenderar vanligtvis ganska mycket tid ute på gården. Vad annat kan man göra en tråkig och grå dag? Man kan t.ex. ta campingstolen med sig till stranden och lösa lite knep & knåp, eller "kryssord" som Frida brukar kalla det.

Frida brukar ofta sitta och "skräppbokka", hon har ett häfte dit hon klipper och klistrar in olika saker från broschyrer som vi sett eller gjort. Detta blir ett fint minne från vår resa och kom inte och säg att man inte har nytta av vad man lär sig i Peffan! ;)

Skriva blogg, det tar sin tid att få allt i ordning. Kanske 5 timmar i medeltal / inlägg, för att få i ordning texten, valt de rätta bilderna samt uppladdat hela kalaset på nätet. Vi måste vanligtvis söka efter gratis Wifi för att kunna utföra detta eftersom våra prepaid abbonnemang har en gräns på 500 Mb data / månad. Internet och hörbarhet i mobiltelefonen är inte alls så självklart som vi är vana med i Finland.

Planering är någonting som också tar enormt mycket tid. Vilken rutt? Vilka aktiviteter? Vad skall vi se? Hur ser väderprognosen ut? När skall vi förflytta oss? osv, osv... Någongång i framtiden skall vi nog resa till södern och köra 'all inclusive' när någon annan har färdigt tänkt ut vad man skall göra... :)

Maten. Morgonmål, lunch, kvällsbit. Ifall vi vill kan vi tillägna hela dagen i matens tecken. Inte bara för att det är så roligt utan också för att det är en ganska lång process från början till slut. Det ska plockas fram och förberedas, kokas - ofta i etapper, dukas av och diskas samt omorganiseras för att få rum för allt. Processen kan endast påskyndas ifall vi har besök av sandflugor (dvs knott) eller regnväder.

Som ni ser hinner vi inte rulla tummarna hemskt mycket. T.ex. så ligger vi vanligtvis ca en vecka efter med bloggskrivandet, främst p.g.a. att vi inte hinner med oss själva!  Ibland måste man sova också.

Vardagen med Frida Dudson?!? Det är ett namn Frida har fått eftersom hon på något konstigt vis lyckas ställa till med ett och annat. Klämma handen mellan bildörren, slå huvudet i balkongen, fälla allt mat på marken, bränna sig på spisen o.s.v. Thomas tycker att Frida väl skulle platsa i Extreme Dudsonit när hon är på sitt föraste. En morgon slängde hon gasgrillen i marken och saltade maten med ett helt saltkar. Det var annars en relativ lugn morgon. Ibland kan hon bli så överaktiv så saker flyger hur som hälst, sedan kommer lugnet och harmonin återställs. Thomas är då alltid sansad (öhöm öhöm), eftersom Frida ser till att han blir rastad när trummvirvlarna blir för frekventa och radion går på i ett (diverse ljudeffekter). Då skickas han ut på länk!

Ja, motion tycker vi jo om... Lite bilder från vår korta promenad på Patarau beach samt i den lilla byn Patarau finns i Picasa albumet: http://goo.gl/5MDMf9

Vi vill ännu påminna om att det går att kommentera inläggen utan inloggning, det är bara att välja namn eller anonym... :)

Thomas & Frida Dudson.