Några dagar i Taranaki!

Efter vårt äventyr i Waitomo förflyttade vi oss till Taranaki området vid västkusten. Vi tog ett kort pitstop vid Mick's ölbryggeri längs vägen.

Vi anlände till New Plymouth som var en trevlig stad med en vacker promenadväg längs kusten, många fina parker och mångsidigt utbud av aktiviteter och andra sevärdheter. Vi spenderade fyra relativt lugna dagar i området och planerade våra aktiviteter enligt vädret.

En solig morgon (dock blåsig) hyrde vi ett par cyklar. Vi cyklade längs "Coastal walkway" fram och tillbaka, vilket blev ca 20 km. Thomas bestämde sig för att klättra upp på Paritutu rock. Härifrån kunde man se en vy över staden, havet och Mount Egmont/Taranaki. 

Vy över staden från Paritutu rock (156 m.ö.h.)

Vi tog lunch vid ett cafe´, The milkbar, innan vi fortsatte till Lake Rotomanu och gångbron Te Rewa Rewa. Cykelfärdens sista stop gjordes vid Pukekura parken. Det var en stor och vacker park med några sjöar, ett mysigt 'Teahouse' och färgrik miljö. Parken hade också ett eget zoo där vi fick gå in och hälsa på åsnan Ior och apan Herr Nilsson. Efter en intensiv och trevlig dag på cykeln tog vi oss ett dopp i stadens simhall.

Te Rewa Rewa bridge med Mount Egmont i bakgrunden

 

Pukekura parken

När vädret var som sämst kurade vi ihop oss i vårt mobila hem, såg på film eller gick runt i stan. Sista kvällen gjorde vi ett besök till Lilla Teatern och såg en "Singer songwriter" show. Showen bjöd på en brokig skara av glada amatörer, några duktiga sångare och en proffsmusiker. Alla uppträdde med sina egna låtar. Ett intressant koncept, här fick alla som ville möjlighet att visa upp sina talanger framför en tacksam publik. Kanske någon låt från Tärjärevyn skulle ha varit en succé?! :)

Vi tog oss vidare till traktens största attraktion, Mount Egmont. Egmont är ett mäktigt och vackert snötäckt berg som sträcker sig 2500 meter över havsytan. Vi körde upp till ca 1000 meters höjd och tog en närmare titt på berget med en runt 2 timmars promenad vid Egmont national park. Om vädret tillåter kan erfarna bergsklättrare ta sig allt upp till toppen, vilket tar ca 8 timmar.

Experienced leader?

Vi gjorde ett kort besök i Stratford. Byn Stratford verkade ha en passion för Shakespear eftersom gatnamnen var relaterade till hans böcker och pjäser. Mitt i byn fanns ett klocktorn där man några gånger om dagen får man beskåda en fem minuters Romeo och Julia teater. Det roliga var att spektaklet var en total flopp så vi lämnade Stratford med ett ironiskt leende.

Nästa dag började vi med att besöka Hollard's Garden. Det var en av de vackraste parkerna vi hittills besökt, Frida trivdes! Vi gick längs smala stigar bland färgrika blomstrande områden. Frida tyckte att detta skulle vara den perfekta bröllopsplatsen ifall man skulle bli tvungen att gifta sig på Nya Zeeland.

Hollard's garden

Med några stopp längs vägen så anlände vi så småningom till staden Wanganui. Vi tog oss en promenad vid 'Virginia lake reserve' och en kopp te vid ett litet café.

Ljusshow vid Virginia Lake

Nästa dag tog vi oss upp till en kulle med Nya Zeelands äldsta bergshiss. Thomas tillbringade eftermiddagen vid en Snooker/biljard club medan Frida besökte en matmarknad och gick omkring i stan. Besöket i Wanganui avslutades med en joggingrunda och en simtur vid den lokala simhallen. Vi övernattade vid Koitiata campingplats vid havskusten där vi blev vänligt emottagna av ett äldre värdpar.

Under tiden 22-28.10.2013 förflyttade vi oss ca 400 km.

Flera bilder från Taranaki området finns här:
http://goo.gl/KYwaLS

Ett häftigt äventyr i Waitomo

Den 21 oktober anlände vi till Waitomo som är känd för sina grottor och lysmaskar (glow worms). Förmiddagen spenderade vi i en park i närheten. Vi tog en halvtimmes promenad och fick bl.a. gå igenom ett par tunnlar och se en droppstensgråtta med ett underjordiskt vattendrag.

På eftermiddagen var det dags för grottäventyr! Vi hade bokat in oss med bolaget 'Kiwi Cave Rafting' och var väldigt förväntansfulla. Vi var en grupp på sex personer och två guider. Vi åkte iväg med en minibuss till en av grottorna i nejden. Guiderna berättade att det finns det ca 300 kartlagda grottor i Waitomo, men man räknar att det kanske finns ett tusental som man ännu inte känner till.

En nya zeeländare, en amerikanska, två finlandsvenskar och två holländare

Vi utrustades med våtdräkter, klätterutrustning och pannlampor före vi hissades 27 meter ner i grottan. Nere i kalkstensgrottan forssade vattnet och vi började vada in i mörkret. Stundvis hade vi vatten upp till brösthöjd. Guiderna berättade att grottlabyrinten vi befann oss i var totalt ca 7 km lång! Med hjälp av våra pannlampor såg vi klippväggarnas olika mönster. 

Vi ålde oss genom trånga hål i berget och gick längs klippväggarna och vattendraget. Djupt inne i grottan levde också lysmaskar. Det var de facto fluglarver med en rätt intressant livscykel. Larverna producerar ett ljus med hjälp av entzymer och födan de lyckas fiska till sig i sina klibbiga trådar. Ljusets funktion är att föreställa vägen till dagsljus, som lockar mindre insekter i fällan. Slutresultatet är en stjärnhimmel inne i grottan!

Efter stjärnhimlen blev det dags för black water rafting! Detta gick ut på att flyta på en ring ner längs det forsande vattnet. Mörkret gav en extra krydda till det hela, eftersom man inte visste vad som komma skall. Läskig adrenalinkick!

Den sista aktiviteten var givetvis att klättra upp längs klippväggen ut ur grottan. Trötta, våta men glada och nöjda fick vi ta oss en varm dusch och byta om. Vi fick också lite varm soppa när vi tillsammans med gruppen tittade på bilderna guiderna hade tagit under turen. Hela spektalet tog ca 4-5 timmar.

 

Samma kväll tog vi oss vidare till Mangaokewa Reserve, en liten nationalpark nära Te Kuiti, där vi övernattade.

Nu har vi bilat ca 2200 km på Nya Zeeland. Vi har en ganska törstig bil, ca 10 liter / 100 km vid försiktig landsvägskörning, men som tur kostar bränslet här "bara" 1,30€ / liter (diesel lite över 0,90€ / liter).

Flera bilder från dagens äventyr finns här:

http://goo.gl/nxZPKs

// Frida & Thomas

Från djävulens pizzor till Noaks ark...

Efter att ha avklarat Rotorua sökte vi oss tillbaka västerut. Vädret har under de senaste dagarna varit kallt, regnigt och blåsigt. Vi har fått känna oss som äkta finnar och gå omkring i tuulipuku för att överleva! :) Lyckligtvis var vädret något bättre under dessa följande dagar. En resrutt finns längst nere i inlägget.

Vi övernattade en natt i Cambridge, egentligen ingenting nämnvärt. Cambridge hade en känd ost shop, Over the moon, där vi fick smaka på olika ostar producerade runtom i Nya Zeeland.

Nästa dag, 15 oktober, anlände vi till Hamilton. Vi parkerade vår stridsvagn vid Glenview club, som var en camping / biljardklubb lite utanför stan. Stället, personalen samt de andra campinggästerna var så trevliga så vi bestämde oss för att stanna två nätter. Det fantastiska med stället var att man som gäst fick spela biljard och snooker hur mycket man ville, helt gratis (Thomas)! Thomas blev utmanad av en 12-åring, och vann givetvis överlägset med siffrorna 3-2 :). Under tiden provsmakade Frida ett nya zeelänskt vittvin. Hamilton har en stor och fin trädgård / park som vi joggade igenom en kväll. För att kompensera energiförlusten från joggrundan åt vi pizza buffé på 'Hell Pizza', djävligt goda pizzor!

Det fanns 4st fullsize 12-fotlånga snooker bord

Den 17 oktober kom vi fram till Raglan på västkusten. Raglan lär vara något av ett paradis för surfare. Det var en by som hade i princip allt man kunde tänkas behöva. Vi övernattade på en rätt speciell plats, Kev's place. Kev bodde med sina två söner (10 & 12 år) en hund och två katter högt uppe på en kulle i en båt! Båten liknade en katamaran som Kev släpat upp i mindre bitar. Ännu för en månad sedan bodde de i en hemmagjord husbil, vilken de hade bott i de senaste åtta åren. Kev var också en före detta fredsbevarare som hade tjänat bl.a. i Afganistan och Ryssland. Hans plan var att sjösätta båten igen efter att sönerna växt upp. Förövrigt gjorde vi inte så mycket i Raglan, checkade in några stränder samt åt lunch i en park. Annars var Raglan enligt vårt tycke en lugn och trevlig semesterort.

Kev's hem

Vyn från Kev's place

Nästa dag, efter en morgonlänk, fortsatte färden söderut längs västkusten. Det var en lång och krokig grusväg, men vi belönades med otroligt fina vyer! Vi såg gröna berg, klarblått havsvatten, stränder och många fårar och lammar! ;) Vi stannade och kokade mat vid 'Te Toto Gorge' och tog en liten promenad längs bergskanten innan vi fortsatte vidare mot Kawhia. Just före solnedgången hann vi besöka 'Bridal Veil Falls', ett vattenfall med 55 meters fallhöjd. Eftersom det han bli ganska sent bestämde vi oss för att övernatta på en liten skogsväg vid havet.

Vy längs västkusten

Lunch vid 'Te Toto Gorge'

Bridal Veil Falls - 55m

Följande dag körde vi till Kawhia. Vi riggade upp med morgonmål ute vid havet och spenderade några timmar i det vackra vädret. På eftermiddagen åkte vi till Ocean beach, där vi hade hört att det lär finnas varmvatten källor. Det fanns några lokalingar på stranden som visste hur man skulle gå till väga, ca två timmar före ebb (lågvatten) skulle man söka efter varma punkter en bit från vattenlinjen. När man funnit en sådan punkt var det bara att gräva sig en egen varm pool. Vi fick låna ett par spadar så då var det bara att börja jobba.

 

På eftermiddagen körde vi vidare från Kawhia men vi hann bara köra ca 15 km före vi hittade ett övernattningsställe, Oparau Roadhouse. Detta var en kombination mellan en bensinmack, pubrestaurang, camping och butik. Ägaren tog vänligt emot oss, erbjöd oss gratis internet, övernattning och dusch möjlighet. På kvällen fick vi också se en rugby match mellan Nya Zeeland (All Blacks) och Australien. När All Blacks har match är det ungefär som när Finland spelar ishockey-VM. Vår värd gav oss senare friterade hönsben och fantastiskt goda hembakade kex till nattmat. En mer generös värd finns nog inte på långa vägar, han ville inte ha någonting i gengäld. Stället rekommenderas varmt, www.oparauroadhouse.co.nz.

Ägaren Bill & Turisten Frida

Nästa morgon, 20 oktober, tog vi en joggingtur omkring landsbyggden. Vi drack en kopp kaffe i caféet, tackade för oss och fortsatte vår färd genom gröna berg och djupa dalar...

Mera bilder från den gågna veckan finns här:

http://goo.gl/s08LJE 

//Thomas och Frida

Från sagovärld till stinkande gyttjepöl

Rotorua, vårt nästa stop, blev ett annorlunda och trevligt äventyr. Första dagen gick till att planera våra dagar i Rotorua eftersom sevärdheter fanns i överflöd. Första natten slog vi oss ner på en camping bredvid sjön Okareka, en bit utanför Rotorua.

Följande morgon åkte vi in till stan, Frida utforskade ställets shoppinggator utan större resultat. Thomas väntade på roadservice eftersom bilen vägrade starta... Hjälpen kom relativt snabbt, och bilen kom igång med startkablar (det lönar sig att stänga av lamporna när man inte kör :) ). 

Vi beslöt oss för att besöka Whakarewarewa, en riktig Maori by (Maori = "Urbefolkningen" i Nya Zeeland) med bubblande heta källor. Stället hade en speciell doft, en blandning mellan ärtsoppa, krut och rapa. Guiden berättade om Maoribyns historia och hur människorna levde och använde sig av de heta källorna i vardagen. Det fanns bl.a. en het källa där vattnet var +170 grader varmt (p.g.a. mineralerna kokade vattnet först vid en såhär hög temperatur). Här brukade bysborna tillreda sina jaktbyten. Guiden berättade att man brukade sänka ner hela vildsvin, efter en stund lossnade skinnet och middagen kunde serveras! Vi fick också ta del av en häftig Maori konsert var vi bl.a. fick se "krigsdansen" Waka! Idén med Waka är att väcka skräck i fienden före man går till kamp. Efteråt vandrade vi runt och utforskade stället på egen hand. Vi åt en majstång och en pajbit som tillräddes på Maori folkets eget sätt, d.v.s. med hjälp av de heta källorna.

Vi övernattade vid ´Waikite Valley Hot Springs´. När mörkret lagt sig prövade vi de varma utomhuspoolerna där temperaturen varierade mellan 37-40 grader.

Nästa morgon tog vi oss till Wai-o-tapu, ett vulkaniskt område med geysrar, heta källor och kokande gyttjepölar. Vi vandrade ett par timmar och fick se allt från stora ångande hål i marken till färgglada sjöar och poolområden. En intressant upplevelse, kolla bilderna!

Lady Knox Geyser

I närheten av Waiotapu fanns kokande gyttjepölar.
 

Vädret var vackert så vi åkte till 'Rainbow mountain'. Där tog vi en kort promenad och fick vi bl.a. se en neonblå bergssjö. 

Thomas joggade vidare längs en vandrings/mountain biking led. Vid slutet av leden fanns 'Kerosene Creek'. Detta var en vanlig bäck, det speciella var att vattnet var ca +37 grader, häftigt!

Kerosene Creek

Vårt sista övernattningsställe i Rotorua var ute på landet vid en campingplats vid sjön Rerewhakaaitu.

Mera bilder från Rotorua området finns här:
http://goo.gl/HFl0kv

  

En visit till Hobbiton!

Efter att ha utforskat Nortland styrde vi söderut mot nya mål. Vårt första stop gjorde vi Pokeno. Här köpte vi ett stort baconben och en stor utsökt glass samt åt friterad lasagne till lunch. Vi fortsatte bilfärden och kom fram till vårt campingställe, nämligen Te Aroha.

Nästa dag bestämde vi oss för att besöka byns populära mineralspa på grund av det oliidligt stormiga vädret. Före det hann vi med lite loppisrace, bloggskrivande och en löprunda. Mineralvattnet kändes mjuk och oljig mot huden. En trevlig upplevelse och avstressande aktivitet. 

I byn träffade vi på några trevliga lokalingar, en av dem lovade att vi fick övernatta på en parkering i byn, så det gjorde vi förståss. Följande morgon vandrade vi till Waiere Falls som är norra ön´ s största vattenfall.

Senare samma dag kom anlände vi till Matamata, varifrån vi åkte på en tour till Hobbiton, inspelningsplatsen av "The Shire" i Lord of the Rings & The Hobbit filmerna! På vägen till Hobbiton fick vi beskåda vackra gröna dalar och vår busschaufför informerade oss om vilka kossor och får som smakar bäst. Rolig prick! Väl framme träffade vi vår guide. Han berättade om filmförberedelserna och byggprocessen samt gav oss en inblick i var vissa avsnitt i filmen inspelats och varför de ser ut som de gör.I bilden nedan står vi utanför en "Hobbit hole". Dessutom såg vi förståss Bilbo/Frodo's hem och 'the party tree'.

Touren avslutades i The Green dragon-pubben där vi fick avnjuta en god Hobbit-öl/sider samt en stor god blåbärsmuffins framför den varma brasan.

Mera bilder finns här:

http://goo.gl/LdvAr1 

Tvätt äkta campers!

Det blev en relativ kort visit i Auckland denhär gången. Vi har nämligen gått och campat ner oss i en Nissan serena (campervan) från-92! Stolt bilägare!

Vi började med att köra upp till Parakai. Här fick vi övernatta samt njuta av varma simbassänger både utomhus och inomhus för ett relativt billigt pris, 12€/ pers.

Följande eftermiddag åkte vi vidare till Piha beach. Vi körde över berg och dalar för att slutligen komma fram till campingen och en fin svart sandstrand med GÅRR-ti höga vågor. På stranden stod en klippa, Lion cliff, dit klättrade vi förstås upp för att se ut över havet! 

 

Nästa dag gjorde vi en vandling upp till ett vattenfall, Kitekite Fall, som låg en bit bort från vår campingplats. Vandringsleden tog oss genom en färgrik, naturskön skog.

På väg ner mot Auckland/Takapuna stannade vi för att införskaffa camping prylar och assessoarer. Sedan lagade vi mat under en klar kvällshimmel- som tvätt äkta campers!

Vårvädret på Nya Zeeland känns som höst-vintervädret i Finland. Tack vare det konstanta regnet så hålls miljön väldigt grön här på sidan av jordklotet.

Obs! För att bloggen ska vara snabbare och smidigare så har bilderna förminskats och kan därför ibland vara lite suddiga och gryniga.

Mera bilder finns här.

http://goo.gl/Eyp0sI

Waipua forest & Tokatoka Peak

Efter att ha övernattat på en campingplats nära Paihia körde vi mot västkusten genom Omapere, var vi tog en kort promenad ut till en udd. Vi fortsatte resan söderut mot Waipoua Kauri Forest. Denna skog påminner mycket en regnskog: grönt, skönt och fågelsång. Här fann vi Tane Mahuta, världens äldsta Kauri träd vars ålder har uppskattats till 1400-2000 år, coolt!

En kort bilfärd och promenadväg därifrån hittade vi Te Matua Ngahere, ett Kauriträd med omkretsen 16,4 m (ca 5m i diameter).

Efter en slingrande biltur genom Waipoua Forest området kom vi fram till Matakohe. Där vandrade och klättrade vi upp till Tokatoka peak, en gammal vulkan topp. Det var säkert såhär Frodo och Sam kände sig när de kämpade sig upp för berget i Lord of the rings! Väl uppe på toppen åt vi en "Peak-nique" och njöt av vädret. Tokatoka peak var resans hittills mest positiva överraskning.

Efter ett gott försök att övernatta i bilen tog vi oss vidare till Piroa Falls söder om Waipu. Litet fint vattenfall i ett lugnt naturskönt område.

Före vi återvände till Auckland besökte vi Kaiwakas ostshop, varifrån vi köpte en liten bit Gouda ost, tillverkad i Christchurch NZ.

Mera bilder finns här: http://goo.gl/3arsT4

Denna fyra dagars roadtrip blev ca 800 km + 250 km i Harrisons Cape Reinga tour-buss, på vänster sida av vägen!

Cape Reinga

Efter att ha övernattat på ett motell i Kaitaia tog vi Harrison Cape Runner bustour upp mot den nordligate spetsen, Cape Reinga. Vi stannade för att beskåda konstverk gjorda av Nya Zeelands mäktigaste trädslag, Kauri träd, vid museet Ancient Kauri Kingdom.

 

Vi gjorde en kort stopp vid Wagener Park campingplats och åkte vidare för att sedan äta en utsökt glass innan vi lunchade vid Tapotupotu beachen. 

Efter ett par timmars sightseeing kom vi fram till Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste spets. Enligt Maori kulturen så är Cape Reinga sista "jordiska" hållplatsen för de nyss avlidnas själar. Från fyren kan man se Tasmanska- och Stilla havet mötas. Vädret var klart och vackert så fick såg allt ut till Three kings Islands, 55 km från fastlandet.

Vår humoristiska chaufför tog oss sedan vidare till sandkullar/berg (tänk: Vibers, fast mycket större) längs flodbädden Paki stream. Tro det eller ej, sedan fick vi åka pulkka!

Touren avslutades med en busstur på "90 mile beach" (som egentligen bara är 55 miles= 88 km). Vackert!

 Bilder från Touren finns här:

 http://goo.gl/nqpajy