The mystical beauty of Milford Sound

Den 8:de december lämnade vi Queenstown för att ta oss till Milford Sound. Milford Sound var troligtvis det första vi läste om när vi började planera vår resa till NZ, så platsen har från första början varit med oss i tankarna. Det skulle också ha varit intressant att vandra längs den berömda Milford track leden. Vandringen räcker 4 dagar men endast 40 personer får bege sig iväg dagligen. Vandringsleden är så populär att man tvingas boka t.o.m. ett år på förhand och i värsta fall kan det regna fyra dagar i streck när man väl har vandringsskorna på sig.

Milford Sound är beläget i Fiordland. Fiordland är i sin tur Nya Zeelands största nationalpark och består till största delen av berg, glaciärdalar och fjordar.

Vi anlände på kvällen till Te Anau vilket var en liten charmig by ute vid Lake Te Anau. Det var också den sista byn före en 120 km lång väg till Milford Sound.

Lake Te Anau

Det fanns mycket att utforska längs vägen plus att vi bjöds på slående vyer! Och knott, i kvadrat.

Eglinton Valley

Den första miniexkursionen tog oss till en "walk wire" där vi fick gå på lina över en å. Det var en kul liten grej!

Vi fortsatte till Homer tunnel och Homer headwall falls. Till er stora besvikelse måste vi tyvärr avslöja att detta inte har någonting med 'The Simpsons' att göra. Homer tunnel är en imponerande, lite över en km lång, sluttande tunnel genom berget. Utanför tunneln fanns maffiga vattenfall och där kunde man faktiskt gå på snö!

Homer Headwall falls

I'm dreaming of a white Christmas...?

Kea-papegoja vid Homer Tunnel

En liten bit från Homer Tunnel fanns Gertrude Valley track som vi förstås tog oss an. Det var en ca 3 km vandring till ett vackert bergslandskap. Det kändes lite som om vi var på botten av en kastrull, eftersom vi omringades av branta bergsväggar.

Efter promenaden slog vi oss ner vid en campingplats och tog det lugnt. Vi startade tidigt nästa morgon och körde raka vägen till Milford Sound och vår inbokade morgonkryssning. Före vi lämnade Te Anau ett par dagar tidigare kollade vi väderleksrapporten och vädret såg lovande ut, bara sol åtminstone på förmiddagen då vår Milford Sound cruise-kryssning skulle gå av stapeln. Surpise, surprise så såg det ut så här i stället:  

Bergen hade försvunnit

Tyvärr är vädret extremt ostabilt i Fiordland (det regnar ca 200 dagar om året) och enligt besättningen så var det faktiskt relativt bra Milford-väder den dagen. Under vår båtutfärd bjöds vi på en fantastisk frukost! Det var ju förstås båtturens höjdpunkt! :) Och visst fick vi också se lite av de magnifika vyerna Milford Sound har att erbjuda. Vi såg gigantiska vattenfall, U-formade fjorddalar som formats under gångna istider, branta klippväggar, sälar och mörkt vatten.

En intressant detalj var alla de träd och växter som lyckas överleva på de branta klippväggarna. Ingen mylla, 100% sten.

Träden samarbetar genom att knyta ihop sina rötter i mossen som växer på stenarna. Eftersom det regnar mellan 6-9 meter årligen i Milford så får träden också "sitt dagliga bröd" av vatten. Kaptenen berättade att det är vanligt med trädras. Det räcker med att ett större träd tappar greppet och faller för att få igång en snöbollseffekt.

Efter båtturen, mätta och belåtna, tog vi oss till The Chasm som var en häftig fors mellan bergsklipporna.

Vi avslutade vårt Milford Sound äventyr med en vandring längs Key Summit track. Leden tog oss upp på en bergstopp med vy ut över bergslandskapet och dalarna. Vi fick också se en skymt av Mt. Christina - 2474m.

Mt. Christina

Vy uppe på toppen @ 900 m.ö.h.

Sammanfattningsvis så var vårt Milford-äventyr riktigt lyckat trots det aningen gråa vädret. Det var egentligen de små utflykterna och allt det vi såg längs vägen som var höjdpunkterna. Tänk er alla dessa vyer på en solig dag, oh mama!

Bildsamlingen från Milford Sound finns här: http://goo.gl/JTeSRI

Frida & Thomas

Queenstown- The adventure capital of the world

Sorgligt nog blev vi tvungna att lämna paradiset Wanaka en solig vårmorgon (4 december). Lyckligtvis tog vår kära Nissan oss upp över Crownranges mot Queenstown. Efter en låååång uppförsbacke upp till över en km höjd öppnade sig en vacker vy.

Vi anlände till Arrowtown (en bit utanför Queenstown) där vi åt morgonmål i en park och chillade en god stund därefter.

Efter vilandet åkte vi in till "gamla stan". Förr i tiden hade byn varit en kinesisk bosättning (eller någonting ditåt) och påminde lite om en vilda västern by. Låga trähus, parker och en huvudgata som sträckte sig in och ut ur byn. Det var synd att bysborna inte körde ut konceptet till 100 procent. Huvudgatan kunde väl ha varit en gågata. Tänk räcken där man fäster hästen vid ankomst och denhär "runda hö/gräsbollen" som rullar runt med vinden i alla westernfilmer. Istället såg det ut såhär och det var så gott som omöjligt att ta några riktigt fina foton från byn.

Efter en kort promenad utanför Arrowtown körde vidare in mot Queenstown. Planen var att först köra upp på berget The Remarkables som är ett skidcentrum under vintrarna. Vi tvingades dock svänga om när vår Nissan började överhettas... Den branta uppförsbacken och +26 grader var helt enkelt för mycket. Trots bakslaget fick vi några fina foton ut över Queenstown och Lake Wakatipu.

The Remarkables sett ner från Lake Wakatipu

Efter en kort första titt i Queenstown, även kallat "The adventure capital of the world", sökte vi oss till campingplatsen vid Lake Moke. Det var ett mycket vackert och lugnt ställe, där trivdes vi!

Lake Moke på morgonen

  

Vi fick veta av campingvärden att man var välkommen att gå och se på fårklippning vid en gård bara ett par hundra meter därifrån. Detta var något vi inte upplevt tidigare så vi traskade gladeligen dit. Fåren skall klippas en gång per år och proffsklippare reser tydligen runt från gård till gård och klipper. De jobbade verkligen effektivt, ca två minuter per får!

En liten räkneövning. Det lär finnas ca 40 miljoner får på Nya Zeeland och vi säger att 20 miljoner är fullvuxna och ska klippas. Om en person skulle klippa alla dessa 20 miljoner får, hur länge skulle klippandet ta om varje får får ta 2 minuter?

 Tick tack... tick tack...

Svar: Det skulle ta 40 miljoner minuter, dvs ca 76 år om personen klipper 24 timmar om dygnet under alla dessa år! Cool...

Vädret var klart så vi bestämde oss för att ta en biltur längs Lake Wakatipu, Nya Zeelands längsta sjö (84 km), mot Glenorchy. Det var en vacker väg med fina vyer över sjön och bergen.

Vi hade också planerat in lite äventyr i Queenstown eftersom väderprognosen utlovade regn för de kommande dagarna. Det blev lite jetboating med "The Shotover Jet". Detta kunde beskrivas som rally, fast i en båt! Jetbåtarnas uppnår en topphastighet på ca 80 km/h och behöver så lite som 8 cm vatten under sig för att kunna vråla vidare!

 

Båten tog oss i hög hastighet längs en rätt så smal och forssande canyon samt gjorde en hel del 360-graders svängar. Det är svårt att beskriva upplevelsen i ord och man fick heller inte ha egen kamera med sig. Vi har lånat en bild från Internet för att hjälpa oss på traven!

Självständighetsdagen firades på två olika fronter. Frida hoppade i bilen för att självständigt utforskade Queenstown medan Thomas gjorde en 3,5 timmars walk mellan berg och dalar. Det var en mulen dag så det blev inte så många fantastiska foton, men det var trots allt en trevlig promenad.

Käy metsolan halki nyt retkemme tie, se kunnaalla kulkee se laaksohon vie...

nyt edespäin vaan, nyt edespäin vaan...

meit' estele virta, ei kuohuvakaan...

Lake Dispute, Lake Wakatipu i bakgrunden

Frida plockade upp Thomas efter promenaden och vi tillrädde en gourmet-sallad ute på stranden. Thomas tog ett dopp i Lake Wakatipu. Smältvattnet från glaciärerna är förvånansvärt varmt! (öhrm, öhrm...)

På kvällssidan besökte vi 'XD theater' för att testa på en multidimensionell upplevelse. Det var lite som ett spel där man hade 3D glasögon på sig och fick skjuta banditer. Dessutom rörde sig sätena vilket gjorde upplevelsen extremt imponerande! Vi föll t.ex. ner för ett vattenfall och det kändes faktiskt som om man föll över kanten! Frida blundade och missade förstås fallet och Thomas blev lite åksjuk efter det hela!

Följande dag hade vi planerat köra vidare från Queenstown mot Milford Sound. Planerna ändrades när Frida fick syn på någonting grönt som rann under vår Nissan, vilket visade sig vara ett läckage på en kylvattenslang. Huh! en enkel fix, trodde vi... Det visade sig att också kylaren läckte, så vi fick byta ut den... Man brukar väl säga att man ofta kommer till Queenstown för att spendera en hel del pengar, vi kan intyga att det stämmer!

Skadan hade dock kunnat vara betydligt större om vi inte upptäckt kylarläckaget i tid, så nu får vi bara hålla up tummarna att bilen håller ihop under resten av resan!

Hoppas ni fick en mysig Lucia dag trots stormen som lär ha härjat i landet. Sänd oss gärna lite julhälsningar, så vi också kommer i rätt stämning :)

Bilder från Queenstown-området finns här: http://goo.gl/WfbUz2

Frida & Thomas

Wonderful Wanaka

Fantastiska saker händer när man minst anar det! Övernattningen vid den långa och stora Lake Wanaka gav oss igen nya bekantskaper. Vi satte oss ner vid sjön fö att njuta av det vackra vädret, ett äldre par snälla kampare började prata med oss och fem minuter senare hade vi blivit inbjudna till att parkera vår vagn på deras gård i Wanaka. Vägen till Wanaka bjöd på slående vyer. Vi körde genom dalar och upp på berg med utsikt över åar och sjöar. Nya Zeeland bjöd igen på en ny sida eftersom distriktet Otago har mera av ett torrare inlandsklimat med gula och torra bergssluttningar.

Lake Hawea

Väl framme i Wanaka orienterade vi oss fram till värdparets hus vilket vi hittade uppe på en bergsvägg med utsikt över landet, staden och de vita bergstopparna. Hilary (värden), tyckte att vi kunde flytta in för några nätter. "You can stay a few days if you want to! I´ m anyhow going back to England on Sunday, so I don´t mind." Efter 2 månader i bilen så skulle vi nu få flytta in i ett stort hus med en fantastisk utsikt. Vi kände oss chockade och överlyckliga över detta generösa erbjudande. Vi tackade förståss nej.... nå näää! Evigt tacksamma och med ett överdrivet stort leende flyttade vi in till Hilarys. Sista dagen fick vi veta att huset var till salu för 2 miljoner $NZ..

Vyn från Hilarys hem

Wanaka, en liten vacker stad omringad av berg och blåa Lake Wanaka. Vackraste platsen hittills! Här finns också mycket att göra. Första kvällen, fredag 29 november, besökte vi en av stadens biografer. Det speciella med biografen Cinema Paradiso är att den är liten och personlig. Här ryms ca 50 personer. Man fick äta mat, ta en öl eller dricka ett glas vin under filmens gång. Biografen erbjöd egna bakelser och hade hemmagjord glass, vilket vi förstås smakade på under tiden vi såg på filmen Gravity i 3D.

Nästa dag tog vi det mest lugnt, tillbringade en stor del av tiden hemma hos Hilary och till att utforskade staden Wanaka. På kvällen blev vi bjudna på familjemiddag! Vi blev också bekanta med Hilarys son, hans fru och deras 2 månaders baby. Vi ville förstås uttrycka vår stora tacksamhet (eftersom ord inte räcker till) så vi bjöd på finskt mörkt bröd, vilket uppskattades till middagen.

Söndag morgon fick vi igen vända ett blad i almanackan när det blivit december. December kopplas ofta till snö och julfirande. Vi åkte istället till en ryttetävling. Ganska otippat eller hur? Vi visste inte riktigt vad vi gav oss in i förrän vi anlände till Cromwell. Vi blev minst sagt förvånade när vi som på finska säger "tultiin pelipaikoille". En massa folk i alla åldrar och så gott som alla var festklädda eller utklädda!
 
Folk satt runt bord eller på gräset och hade picnique. Det visade sig vara något av en folkfest dit man tog med sig öl och vin och njöt av sällskapet. Det där med hästar visade sig vara en bisak, det var väl bara en orsak till att få ordna en stor fest. Kanske lite som Kaustby festivalen som de flesta inte besöker för att höra på folkmusik...

Det var en intressant upplevelse och vädret var fantastiskt. Vi passade också på att smaka på mat från ett indiskt matstånd och lite glass från Wanaka.

Efter folkfesten kollade vi in en gammal guldgrävarby i Bendigo. Verksamheten hade avslutats i början av 1900-talet, men det fanns en del ruiner kvar. Där fanns bl.a. ruiner av något som varit ett 5-stjärnigt hotel på 1800-talet samt ett gruvhål som var 178m djupt. Från infotavlorna fick vi lära oss att man ska ha lyft ca 250 000 kg guld från gruvan!

Thomas tyckte det var lite 'Lord of the Rings' stämning i Bendigo, can you feel it?

På kvällen hann vi ännu bjuda lilla familjen på pepparkaks-pannkaka med jordgubbar och vaniljsås eftersom vi ville kombinera lillajul med sommarvärmen.

Vår 6-års dag firades stort... Vi tog oss till "Have a shot!" aktivitetscentret för att skjuta lite pilbåge. Här fanns också gevär- och lerduvskytte, en golf range, minigolf, en blandning av biljard och krokett och paintball-plan.

Sedan fick Frida välja vilken vandringsled hon ville utforska (inte OM hon ville). Frida valde Diamond lake track, vilket tog oss upp på ett berg med utsikt över sjön Wanaka.

Diamond Lake

Lake Wanaka sett från Diamond lake track

Kvällen tillbringades vid Glendhu Bay campingen vid Lake Wanaka.

 

Vi körde vidare mot nya vandringsmål, nämligen Rob Roy glacier. För att komma till leden körde vi mer än en timme på en väldigt guppig grusväg ute på landet bland kossor, hjortar och får. Vandringen tog ungefär 3,5 timmar. Vi tillbringade också ett par timmar upp på berget för att njuta av värmen (25 grader), landskapet och den vackra utsikten över glaciären (Rob Roy peak 2644 m.ö.h.). Vi fick se snö- och isras och ett flertal vattenfall som bildas när snön smälter uppe på glaciären. Häftigt!

Här finns lite mera bilder från vår tid i Wanaka! http://goo.gl/ZZV4Ln

 
Frida & Thomas

 

100 dagar av 'Hur man slipper nettast'!

Den 25 november lämnade vi Hokitika och fortsatte erövringen av södra ön. Västkusten bjöd igen på sin bästa sida, nämligen ösregn. Vi var inte många minuter ut ur vår bil under den dagen. Hur som haver så tog vi oss till den lilla byn Okarito ute vid havet. Här bosatte vi oss för några timmar framåt. Perfekt dag för movietime, denhär gången Lord of the rings.

Efter att ha tillbringat närmare 24 timmar i bilen, sittande liggande eller bara upp och ner, så var vi i stort behov av motion. Vi tog därför en 1½ timmes promenad upp till Okarito trig, som bjöd på en utsikt över havet och bergen. Vet ni, idag (26. november) har vi varit på resande fot i 100 dagar!

Efter detta tog vi oss vidare till Franz Josef, en by som till 100% lever på turister som kommer för att besöka glaciären. Vi är ju förståss inga turister men vi följde gladerligen turistströmmen till glaciären.

Själva glaciären kändes inte så märkvärdig. Kanske det är lite svårt att övertyga två finländare om att is täckt av grus är något speciellt? En solig och klar dag hade det säkert varit mycket mer slående. Det var ganska häftigt att man inom 2-3 km från glaciären möttes av regnskog!

Vi gjorde ett stopp vid Lake Matheson på vår väg till Fox Glacier. Sjön är känd för sin spegelbild av de snötäckta bergen.

Då var det dags för glaciär #2, Fox Glacier. Här tog vandringsleden oss lite högre upp och vi fick en bra vy av glaciären uppifrån.

Kanske den mest intressanta med glaciärerna är det historiska perspektivet. Hur de skapats, hur de rör sig och formar landskapet. I slutet av 1700-talet sträckte sig glaciären flera km längre ner mot havet. I den bemärkelsen är glaciärerna nog mäktiga.

Vi körde vidare längs västkusten och kom till Bruce Bay där vi såg dessa kärlekshälsningar inritade i sten.

 

Följande morgon tog vi morgonmål vid Westland Salmon Farm. Det var en jättegod kallrökt laxsmörgås. Godare kallrökt lax har vi inte smakat tidigare!

Vi fortsatte att friskt "mala av vägen". Vi gick en kort walk ner till Monro beach i hopp om att få se pingviner. Det var en mycket vacker stig men några pingviner blev det inte denhär gången heller. Istället hittade vi många vackra stenar.

Så småningom kom vi fram till Haast pass, som tog oss bort från kusten över bergen in mot landet. Det var ett mäktigt landskap att köra igenom!

Gates of Haast

Dagens två höjdpunkter var Blue pools och Gates of Haast. 

En lång dag, fylld av stimulerande landskap, avrundades vid DOC campingen ute vid Lake Wanaka. Ett mycket vackert camping område, eller vad sägs om vyn över sjön?

Nästa dag tog vi oss fram till Wanaka. Nya Zeeland bjuder på sin mångsidighet, vilket igen får oss att förundras över hur vackert det kan vara här i vår värld. Mera om det i nästa inlägg!

Västkusten är nu undersökt. Här är resrutten för tiden 20-29 november (de två senaste blogginläggen). 750 km, ungefär som från Helsingfors till Torneå... :)

Bilder finns här: http://goo.gl/K3px3H

Trevlig adventstid till er alla!!

ö. Frida & Thomas