The mystical beauty of Milford Sound

Den 8:de december lämnade vi Queenstown för att ta oss till Milford Sound. Milford Sound var troligtvis det första vi läste om när vi började planera vår resa till NZ, så platsen har från första början varit med oss i tankarna. Det skulle också ha varit intressant att vandra längs den berömda Milford track leden. Vandringen räcker 4 dagar men endast 40 personer får bege sig iväg dagligen. Vandringsleden är så populär att man tvingas boka t.o.m. ett år på förhand och i värsta fall kan det regna fyra dagar i streck när man väl har vandringsskorna på sig.

Milford Sound är beläget i Fiordland. Fiordland är i sin tur Nya Zeelands största nationalpark och består till största delen av berg, glaciärdalar och fjordar.

Vi anlände på kvällen till Te Anau vilket var en liten charmig by ute vid Lake Te Anau. Det var också den sista byn före en 120 km lång väg till Milford Sound.

Lake Te Anau

Det fanns mycket att utforska längs vägen plus att vi bjöds på slående vyer! Och knott, i kvadrat.

Eglinton Valley

Den första miniexkursionen tog oss till en "walk wire" där vi fick gå på lina över en å. Det var en kul liten grej!

Vi fortsatte till Homer tunnel och Homer headwall falls. Till er stora besvikelse måste vi tyvärr avslöja att detta inte har någonting med 'The Simpsons' att göra. Homer tunnel är en imponerande, lite över en km lång, sluttande tunnel genom berget. Utanför tunneln fanns maffiga vattenfall och där kunde man faktiskt gå på snö!

Homer Headwall falls

I'm dreaming of a white Christmas...?

Kea-papegoja vid Homer Tunnel

En liten bit från Homer Tunnel fanns Gertrude Valley track som vi förstås tog oss an. Det var en ca 3 km vandring till ett vackert bergslandskap. Det kändes lite som om vi var på botten av en kastrull, eftersom vi omringades av branta bergsväggar.

Efter promenaden slog vi oss ner vid en campingplats och tog det lugnt. Vi startade tidigt nästa morgon och körde raka vägen till Milford Sound och vår inbokade morgonkryssning. Före vi lämnade Te Anau ett par dagar tidigare kollade vi väderleksrapporten och vädret såg lovande ut, bara sol åtminstone på förmiddagen då vår Milford Sound cruise-kryssning skulle gå av stapeln. Surpise, surprise så såg det ut så här i stället:  

Bergen hade försvunnit

Tyvärr är vädret extremt ostabilt i Fiordland (det regnar ca 200 dagar om året) och enligt besättningen så var det faktiskt relativt bra Milford-väder den dagen. Under vår båtutfärd bjöds vi på en fantastisk frukost! Det var ju förstås båtturens höjdpunkt! :) Och visst fick vi också se lite av de magnifika vyerna Milford Sound har att erbjuda. Vi såg gigantiska vattenfall, U-formade fjorddalar som formats under gångna istider, branta klippväggar, sälar och mörkt vatten.

En intressant detalj var alla de träd och växter som lyckas överleva på de branta klippväggarna. Ingen mylla, 100% sten.

Träden samarbetar genom att knyta ihop sina rötter i mossen som växer på stenarna. Eftersom det regnar mellan 6-9 meter årligen i Milford så får träden också "sitt dagliga bröd" av vatten. Kaptenen berättade att det är vanligt med trädras. Det räcker med att ett större träd tappar greppet och faller för att få igång en snöbollseffekt.

Efter båtturen, mätta och belåtna, tog vi oss till The Chasm som var en häftig fors mellan bergsklipporna.

Vi avslutade vårt Milford Sound äventyr med en vandring längs Key Summit track. Leden tog oss upp på en bergstopp med vy ut över bergslandskapet och dalarna. Vi fick också se en skymt av Mt. Christina - 2474m.

Mt. Christina

Vy uppe på toppen @ 900 m.ö.h.

Sammanfattningsvis så var vårt Milford-äventyr riktigt lyckat trots det aningen gråa vädret. Det var egentligen de små utflykterna och allt det vi såg längs vägen som var höjdpunkterna. Tänk er alla dessa vyer på en solig dag, oh mama!

Bildsamlingen från Milford Sound finns här: http://goo.gl/JTeSRI

Frida & Thomas